I sommar ska jag ha en hel veckas semester - min allra sista som förvärvsarbetande. Om några månader pensionerar jag mig och då blir livet mer som en permanent semester - har jag hört!

Jag beslöt att till bringa denna min enda semestervecka i stugan; jag hade tur (nästan för mycket) med vädret - det var närmare 30 grader varmt varje dag. På torsdag kväll kom äntligen lite regn - mycket välbehövligt. Det varma vädret gav mig en anledning att inte uträtta något utomhusarbete - så var i vart fall min tanke.

Efter att ha dåsat till i solstolen en hel kvart kände jag mig tvingad att hämta gräsklipparen; den del av min tomt som man möjligen skulle kunna kalla gräsmatta såg onekligen vildvuxen ut. Till min förvåning (fast eftersom det är en Klippo borde jag ju inte vara förvånad alls) så startade gräskliparen direkt. Det gick bättre än jag trodde att knuffa den runt; efter bara någon timme hade jag klippt nästan allt jag hade tänkt klippa. På de ytor där jag inte kom åt med gräsklipparen använde jag min sladdlösa grästrimmer, vilket fungerade utmärkt. Efter den ansträngningen kunde jag med gott samvete (och darriga ben) slå  mig ned i fåtöljen och se Sverige (något turligt enligt min åsikt) besegra Mexiko i fotbolls-VM.

På torsdagen kom dottern på besök; jag hämtade upp henne vid stationen i Sala och därefter åkte vi vidare till Måns-Ols utvärdshus, där hon bjöd sin gamle far på en god lunch. Etermiddagsfikat tog vi i stugan. På kvällen skjutsade jag henne tillbaka till stationen; regnet föll precis när jag kommit tillbaka.

I övrigt blev det inte mycket praktiskt arbete uträttat denna gång; jag monterade ned fågelmatningen (ska återuppföra den på annan plats till vintern), tömde dasstunnan och lite annat småpyssel. Jag hann förstås även med det obligatoriska besöket på Strömsbacka och Johanssons Café.