Dags för det första vårliga stugbesöket - nu tror jag att vintern släppt greppet för denna gång. Det har ännu inte börjat grönska i skog och mark, men här och var tittar krokusar och andra små blommor upp. Fjärilarna och humlorna har vaknat, liksom de miljoner guldögonsländor som övervintrat inne i stugan. De senare gör förvisso ingen skada, men är så många att det blir irriterande; enklast vore att dammsuga upp dem alla - men jag öppnar stugfönstren och jagar ut dem i stället. 

Den huvudsakliga anledningen till detta stugbesök var att kolla och rensa det dussin fågelholkar som finns på tomten; jag hoppade över det förra året (av bekvämlighetsskäl), men som bekant bör man ju rensa ut gammalt bomaterial årligen. Glädjande nog verkade samtliga holkar haft besökt - det känns ju bra att jag inte satt upp dem i onödan. Jag satte upp ytterligare en holk på ena stuggaveln; det ska bli intressant att se om den tas i besittning redan detta år (fåglarna brukar ju vanligen föredra "inbodda" holkar.)

Det känns numera som något av ett äventyr att utföra denna syssla: mina knän är inte vad de har varit så det tog lite tid att kånka omkring med stegen (för att inte tala om klättringen upp och ned). Det är nästan så jag ångrar att jag inte spikade upp holkarna i ögonhöjd...

I vart fall klarade jag av arbetet utan mankemang; dagen efter kändes dock den ovana kroppsansträngningen av i vissa delar av kroppen. Som bekant ska man ju vara generös med att belöna sig själv när man gjort något utöver det vanliga - så en stund i solskenet med ett glas sangria kändes helt befogat.

Eftersom det ännu är lite för tidigt för utomhusarbete blev det mest vila; av någon underlig anledning verkar jag sova bättre i stugan är jag gör hemma - trots att stugsängen är obekvämare och trots alla insektsbett jag får under sömnen. Det kanske är den friska lantluften som påverkar mig...