Några dagar riktigt sommarväder utlovades, så det blev ännu ett tvånättersbesök i stugan. Som jag anat hade gräset vuxit sig rejält högt sedan förra besöket, så det var läge att ta fram såväl gräsklippare som buskröjare. Eftersom myggen och andra irriterande flygfän redan har anlänt var det nödvändigt att klä sig i heltäckande kläder - jag gör inte om mitt misstag från den första sommaren, då jag klippte gräset iförd kortbyxor och t-shirt (ben och armar var efteråt täckta av svullnader från stickande och bitande insekter). Klädseln gjorde förstås att det var ganska svettigt att skjuta gräsklipparen framför sig, men det gick ändå relativt snabbt. Finputsningen gjorde jag sedan med buskröjaren, som man lyckligtvis bär i en sele på kroppen.

Eftersom sotaren vid det senaste besöket anmärkte på att det saknas glidskydd till taket (vilket aldrig har påtalats tidigare, trots att stugan funnits över 50 år), monterade jag ett par enkla sådana - det gick ganska fort att fästa dem i takplåten och jag hoppas att de får godkänt vid nästa sotarbesök. 

Jag kopplade även in den elektriska vattenpumpen - det gick fort och till min glädje fungerade den som den ska. Det vatten som pumpades upp såg knappt grumligt ut. Det är fantastiskt att bara vrida på en kran så kommer det vatten!

Mellan de tunga arbetsuppgifterna hann jag naturligtvis sitta ner och ta en fika - och bli vittne till den vardagsdramatik som utspelas runt oss. Flertalet av de fågelholkar jag satte upp i våras har - glädjande nog - hunnit få hyresgäster; småfåglarna försvarar intensivt sina bon mot oönskade besökare. Först såg jag hur en flugsnappare jagade iväg en ekorre som kommit för nära holken; fågeln dök som en störtbombare ned mot ekorren som sprang längs marken. Strax därefter kom en större hackspett alldeles för nära en annan holk, varvid hyresgästen högljutt gjorde upprepade utfall mot hackspetten tills den flög iväg (med den lilla fågeln efter sig). Det kom även en liten katt på besök, men den försvann snabbt efter att ha stirrat på mig en kort stund.

Det känns fortfarande ovant med den öppna ytan bakom stugan, även om de löv som nu spruckit ut på träden gör att det inte känns riktigt lika kalt. Däremot ser marken ut som om den hade varit föremål för ett bombanfall. Jag hoppas att det kommer att röjas upp där snart.

 

Carola

6 juni 2020 22:57

Besviken att det inte finns bild på katten. 😿

Gunnar H.

7 juni 2020 10:29

Den var för långt borta för att synas på bild; dessutom försvann den från synfältet tämligen omgående.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu verkar vintern ha gjort sitt för denna gång - all snö på tomten var borta. Nu är marken i stället nästan lik en myr; det går inte att gå torrskodd på stora delar. Marken brukar dock torka upp ganska snabbt när solen sätter igång att värma upp natu...

Årets andra stugbesök inleddes med sol - jämfört med förra månadens besök hade snötäcket minskat rejält i omfång; fläckvis var marken bar. Nu tror jag förstås inte att vintern är över än - det kommer nog att dröja åtminstone en månad innan det känns ...

Det första stugbesöket år 2024 gjorde jag då något mildare väder utlovades under några dagar. Tanken var att se till att allt var som det ska vara och att utfodra småfåglarna.   Precis som jag hade befarat gick det inte att utan vidare köra in på...

Hösten har varit osedvanlig varm hittills, men allting har ju som  bekant en ände. Nu var det läge att utnyttja det soliga vädret till att förbereda stugan för den kommande vintern - ett arbete som inte tar alltför lång tid; viktigast är att koppla u...

Den här sommaren har - hittills - varit lite speciell; har det inte varit för varmt har det varit för regnigt. Ingen av dessa vädertyper har känts optimala för ett stugbesök; som jag tidigare nämnt vill jag göra så mycket utomhusarbete som möjligt vi...