Dags för det första vårliga stugbesöket - nu tror jag att vintern släppt greppet för denna gång. Det har ännu inte börjat grönska i skog och mark, men här och var tittar krokusar och andra små blommor upp. Fjärilarna och humlorna har vaknat, liksom de miljoner guldögonsländor som övervintrat inne i stugan. De senare gör förvisso ingen skada, men är så många att det blir irriterande; enklast vore att dammsuga upp dem alla - men jag öppnar stugfönstren och jagar ut dem i stället. 

Den huvudsakliga anledningen till detta stugbesök var att kolla och rensa det dussin fågelholkar som finns på tomten; jag hoppade över det förra året (av bekvämlighetsskäl), men som bekant bör man ju rensa ut gammalt bomaterial årligen. Glädjande nog verkade samtliga holkar haft besökt - det känns ju bra att jag inte satt upp dem i onödan. Jag satte upp ytterligare en holk på ena stuggaveln; det ska bli intressant att se om den tas i besittning redan detta år (fåglarna brukar ju vanligen föredra "inbodda" holkar.)

Det känns numera som något av ett äventyr att utföra denna syssla: mina knän är inte vad de har varit så det tog lite tid att kånka omkring med stegen (för att inte tala om klättringen upp och ned). Det är nästan så jag ångrar att jag inte spikade upp holkarna i ögonhöjd...

I vart fall klarade jag av arbetet utan mankemang; dagen efter kändes dock den ovana kroppsansträngningen av i vissa delar av kroppen. Som bekant ska man ju vara generös med att belöna sig själv när man gjort något utöver det vanliga - så en stund i solskenet med ett glas sangria kändes helt befogat.

Eftersom det ännu är lite för tidigt för utomhusarbete blev det mest vila; av någon underlig anledning verkar jag sova bättre i stugan är jag gör hemma - trots att stugsängen är obekvämare och trots alla insektsbett jag får under sömnen. Det kanske är den friska lantluften som påverkar mig...

Det blev dags för årets första stugbesök - tillika det första på tre månader. Som tur var hittade jag inga konstigheter; inga ovälkomna besök eller annat oönskat. Ja, det är ju förstås lite konstigt att det inte fanns enda snöflinga inom synhåll - det är ju ändå bara januari månad. Det kändes mer som typiskt mars-väder, med rejält soliga dagar men tämligen kyliga nätter.

Det är förstås alldeles för tidigt att sätta igång med något utomhusarbete; det fanns inte mycket att göra inomhus heller (förutom att bara koppla av). Jag fyllde förstås på fågelmatningen med nötter, frön och talgbollar - det tog en dag eller så innan fåglarna upptäckte att restaurangen åter hade öppnat för säsongen.

Det blev som sagt mest avkoppling vid detta besök - en nygräddad pizza och en sprakande brasa tror jag de flesta människor mår bra av!

Så var det dags för ännu ett stugbesök - denna gång med avsikt att göra i ordning stugan inför vintern. Det är i och för sig inga större åtgärder som behövs; främst är det den elektriska vattenpumpen som måste kopplas ur och ställas undan i väntan på varmare tider. I övrigt är det mest småpyssel som att ställa undan och täcka över utemöbler och annat lösöre. 

Det är en tråkig årstid just nu - regnet hänger i luften mest hela tiden och det är inte läge för något utomhusarbete. Jag hann dock testa min nyinskaffade lilla batteridrivna kedjesåg; avsedd att beskära grenar och buskar med. Den fungerade faktist bättre än jag trodde - så länge grenarna inte är alltför tjocka. Eftersom vedpriset har skjutit rejält i höjden är det ju bra om jag kan ta hand om alla nedfallna grenar som ligger och skräpar här och var på tomten - de blir bra att elda med i öppna spisen längre fram i vinter. 

Sommaren har i stort sett varit utmärkt - de varma och soliga dagarna har varit många. men nu nalkas tiden när hösten tar över. Egentligen är det den period på året jag tycker bäst om - milda och soliga dagar med inte alltför höga temperaturer.

Jag gjorde ett kort besök i stugan, utan avsikt att utföra något arbete - förutom att montera ett slags insynsskydd runt altanen. Egentligen är det inget som behövs - jag har ju inga grannar vars blickar jag behöver skydda mig emot, men det kändes som om det saknades någon liten detalj för att göra altanen "färdig". Det är en billig lösning som får sitta kvar till nästa sommar - då kanske jag kommer på någon annan (och snyggare) lösning på "insynsfrågan".

Även om dagarna är varma och soliga sjunker temperaturen snabbt under kvällen och natten. För någon månad sedan var jag tvungen att ha en fläkt surrande natten igenom för att få det svalt under sömnen - nu var jag tvungen att slå på elementen och plocka fram värmefläkten. Duntäcket behövs dock inte riktigt än.

Jag skulle egentligen ha klippt gräsmattan innan vintern kommer, men jag tror att jag låter bli det. Nu är det snarast tid att börja göra förberedelserna for vintern - diverse saker som ska ställas undan. Det känns som om denna sommar har gått mycket fort.

För de flesta börjar sommaren lida mot sitt slut, men för oss åldersrika spelar det egentligen ingen roll vilken månad det är - är vädret tillräckligt varmt kan vi fortfarande njuta av sensommaren.

Vid detta besök var vädret lite blandat - omväxlande sol och regn. Eftersom jag hade lite utomhusarbete att utföra blev det till att passa på mellan regnskurarna. Det börjar kännas aningen tjatigt med mitt altanräcke - det som en normal person hade klarat av på en dag eller två har jag hållt på med sedan april månad. Nu är dock nästan allting målat och klart - några smärre detaljer återstår.

Jag har funderingar på att ta ned några träd framför stugan eftersom de stjäl mycket sol under dagen. I avvaktan på ett slutgiltigt beslut sågade jag ned några grenar på björken precis framför stugan; nu kommer solen kanske åt aningen bättre. 

Djurlivet lyser fortfarande med sin frånvaro, men på fredagkvälllen blev stugan mer eller mindre invaderad av flygmyror. De är visserligen harmlösa, men mycket irriterande att ha inomhus eftersom de kommer i så stora mängder. Med hjälp av insektspray lyckades jag hålla de flesta borta; på morgonen låg det myror i drivor vid dörrtröskeln. Som tur är svärmar de bara någon enstaka dag under året.

Söndagkvällen avslutade jag med en utomhusdusch och ett besök på pizzerian i grannbyn; det känns fortfarande snudd på overkligt att sitta i stugan och äta en nygräddad pizza.   

Det varma och soliga vädret fortsätter, så det var dags för ett nytt stugbesök. Denna gång hade jag avsikten att inte göra annat än sitta i solstolen mest hela tiden - men det blir som bekant inte alltid som man tänkt sig.

Jag var tvungen att tänka om vad gäller replösningen för mitt nyuppsatta räcke runt trädäcket - även om sisalrep ska tåla utomhusklimat har det visat sig att det krymper och återfår sin storlek när det är fuktig väderlek. Det får till följd att repändarna släpper från sina förankringspunkter. Eftersom jag inte vill hålla på och skruva fast dem vid varje besök beslöt jag mig för att återgå till min ursprungliga plan - i stället för rep blev det träribbor. Som tur var hade jag redan införskaffat dylika och till min stora glädje var de tilltäckligt långa - nästan på centimetern - för att kunna skruvas fast på stolparna utan att behöva skarvas (det ser ju lite snyggare ut om man slipper skarvar). Att fästa dessa träribbor gick snabbt; dagen efter oljade jag in dem med vanlig träolja, nedmörkad med färgpigment. Jag prisade mig själv för detta - dagen efter kom det några rejäla regnskurar, men tack vare träoljan torde regnet inte påverka träribbornas livslängd negativt.

Jag var tvungen att åka till en lokal byggmarknad för att köpa 3,3 meter inpregnerad regel; den använder jag som förstärkning till överliggaren. Nu är det ju inte meningen att man ska sitta på räcket, men det håller absolut att luta sig emot.

Det blev således en enkel (och billig) lösning jag landade i; förhoppningsvis kommer den att bestå något årtionde eller så. Jag tycker att räcket väl smälter in i miljön. Nu tror jag förresten att jag kan kalla det hela "altan" - ett trädäck (antar jag) är synonymt med en altan utan räcke...

Jag städade undan en del av det material som blev över vid bygget av trädäcket - från baksidan av stugan till baksidan av uthuset. Ingen lång flyttning, men nu ser det snyggare ut runt stugan. Jag ska fundera på vad jag kan använda detta överblivna material till - kanske grunden till ett ordenligt pumphus.

Den övriga tiden använde jag mestadels till att sitta på en stol och glo; fågellivet lyser med sin frånvaro vid denna tid på året. Inte ens fågelsång bjöds jag på (med undantag för skogsduvornas och kråkornas serenader och min bofaste grannes alerte tupp). Några ekorrar var allt som syntes i djurväg. 

Sotaren hade aviserat ett besök i min stuga; eftersom jag ville vara på plats vid besöket blev det ånyo en stugtripp. Turligt nog för sotaren gjorde regnet ett uppehåll vid hans besök; han stannade inte länge eftersom han inte hittade mycket att sota i min skorsten/öppna spis. Nu dröjer det tre år till nästa sotning; brandskyddskontroll utförs vart sjätte år. Sotningen kostar ju ett antal hundralappar, men det kan det vara värt med tanke på att risken för soteld minimeras.

Jag klippte färdigt gräsmattan; det var soligt den dagen men hade regnat föregående dag. Det gjorde att marken var relativt vattensjuk, så det var ganska tungt att skjuta gräsklipparen fram och tillbaka. Efter några timmar var det dock klart; nu får gräsmattan vila till maj/juni nästa år. 

Något ytterligare arbete blev det inte denna gång (jag måste ju hinna vila också). Några minuter ägnade jag åt att beskåda fågellivet från min altan (jag kallar det altan i stället för däck eftersom det nu finns ett räcke runt om). Det verkar som om några fågelpar har satt igång med en andra häckning - i vart fall förekom det flygtrafik till och från flera av fågelholkarna. Jag satte återigen upp åtelkameran; det ska bli intressant att senare se om jag haft några besökare vid stugan.

Myggplågan verkar vara rejäl i år - utan heltäckande klädsel och mygghatt går det det inte att vistas utomhus lång stund. Myggspiral och citronellaljus verkar inte ha alltför avskäckande effekt, så nu har jag köpt en Thermacell "myggdödare" - med tanke på att den är relativt dyr hoppas jag verkligen att den håller vad reklamen lovar.

Jag tog även årets första utedusch - efter några dagar i värmen är det skönt med en dusch, även om den bara varar några minuter. Förberedelserna tar ju en stund men det är det värt, med tanke på välbefinnandet efteråt.

Dags för juni månads första besök i stugan - jag insåg ju att det bland annat skulle krävas en hel del gräsklippning och därmed inte så mycket tid för vila denna gång (heller). Det blev till att plocka fram såväl gräsklippare som busktrimmer; dessvärre tog bensinen slut i gräsklipparen så bara halva ytan blev klippt. Det är ett svettigt arbete att utföra i strålande solsken - på grund av oräkneligt antal bromsar och myggor är det nödvändigt med heltäckande klädsel (och trots dettta är kroppen alltid full med märken efter insektsstick och -bett).

Jag passade på att göra altanräcket lite stabilare; det håller knappast att sitta på men däremot är det nu "hängvänligt". Jag böt ut de alltmer sönderfallande utemöblerna av trä mot nyare plastmodeller; jag vill egentligen inte ha möbler av plast men dessa följde med stugköpet. De får duga tills vidare. De gamla trämöblerna får jag transportera till "tippen" vid senare tillfälle. 

Jag tog fram vattenpumpen och installerade den - numera tar det inte lång stund innan den är på plats och pumpar upp tämligen klart och kallt vatten. Det kommer att behövas om sommaren blir så varm som förutspås.

De flesta fåglar verkar vara klara med häckningen; med undantag för svartvit flugsnappare. Jag har, glädjande nog, åtminstone tre par som flyttat in i mina hemmasnickrade holkar. Det är en konstant matande för de flitiga föräldrarna nästan dygnet runt. En flugsnappare är som bekant inte stor, men kommer den betydligt större hackspetten nära holken går föräldrarna omedelbart till attack; det slutar vanligen med att hackspetten flyr.

Jag upptäckte även ett för året nytt koltrastrede - koltrastar kan ju bygga sina bon på de mest oväntade ställen. Det här får vara kvar tills sommaren är slut (inte för att jag tror att det kommer att läggas fler ägg där i sommar, men man vet ju aldrig).

Trots mitt idoga arbete hann jag med en stunds vila - med grillning av olika slags lokala korvar, vilka avnjöts med grönsallad, bröd och vin. Då kändes det som om sommaren hade kommit!