Detta år känns det som om augusti månad har varit svalare än vanligt - vilket passar mig bra eftersom jag inte tycker om stekheta dagar. Det hade regnat ordentligt kunde jag se vid mitt senaste stugbesök; det hade dock inte gjort att gräset hade vuxit till sig nämnvärt. Jag behövde således inte ta fram gräsklipparen - den får vila till nästa säsong.

Jag beslöt mig för att vid detta besök inte göra något arbete, vare sig inom- eller utomhus. Det lyckades jag - till min glädje - bra med. Den enda "nyttiga" insatsen var ett möte med vägsamfälligheten (jag är ju även delägare till en kort grusväg). Det var trevligt att träffa boende i närområdet - några av dem var nya bekantskaper för mig. Jag fick även lite intressant information om hur det gick till när min lilla stuga byggdes för drygt ett halvt sekel sedan.

Det märks onekligen att sommaren går mot sitt slut - knappt 20 grader på dagarna och bara 7-8 grader på nätterna; det var således läge att slå på de elektriska elementen. Som oftast sover jag väldigt gott vid mina besök, trots att sängen där är i smalaste laget. 

Nu väntar jag på att snickaren ska höra av sig så vi kan bestämma tid för byggstarten av trädäcket till stugan - det skulle vara trevligt att kunna utnyttja det innan sommaren är helt förbi.

Det var en dryg månad sedan mitt senaste stugbesök - med temperaturer runt 30 grader har jag medvetet stannat hemma, eftersom det varit för varmt för att uträtta något utomhusarbete (vilket jag alltid känner att jag måste göra vid mina stugbesök). Något svalare väder var nu utlovat, så det kändes som läge för ett nytt besök.

Till min glädje hade inte gräset vuxit alltför mycket, men det behövdes ändå några varv med såväl gräsklippare som buskröjare. Jag hade precis gjort klart det mesta av arbetet när de första regndropparna föll. Man kan verkligen tala om att himlen öppnade sig - det var ett kraftigt regn som föll, följt av ett rejält åskväder. Under de följande dagarna var det ömsom sol, ömsom regn - jag hann dock med den gräsklippning jag planerat; det var länge sedan jag haft en så välklippt tomt.

Jag ringde en lokal snickare som kom och tog mått på konstruktion av ett trädäck till stugan - jag vill ha en plats att sitta (och ligga på) utomhus när vädret så medger. Jag inväntar ett kostnadsförslag innan jag beslutar mig.

Till min förvåning upptäckte jag ett en koltrast byggt bo vid ena stuggaveln; jag trodde att häckningstiden var över. Fågeln var till synes orädd; den dök upp bredvid mig då och då och sprang även in under stugan, vilket jag aldrig tidigare sett en fågel göra. Mot slutet av veckan kändes fågeln nästan som ett husdjur...

Jag passade även på att besöka biodlaren i närheten av min stuga; jag köpte en burk nyslungad honung (vilket jag även gjorde förra året). I vanliga fall räcker en honungsburk cirka fem år för mig - denna honung var dock så god att den tog slut efter knappt ett år. För att vara på den säkra sidan köpte jag därför denna gång en större burk.

Sommarens första stugbesök inleddes i strålande solsken och närmare 30 graders värme. Som förväntat hade gräset vuxit rejält - ungefär en halv meter högt. Det räckte inte med enbart gräsklippare, utan jag var även tvungen att använda busktrimmern ("motor-lien"). Dessvärre tog energin slut hos såväl gräsklipparen som mig, så det finns fortfarande en del ytor där gräset är rejält högt. Jag får ta itu med det vid nästa stugbesök.

Jag installerade även den elektriska vattenpumpen; nu har jag fått in rutinen så det tog inte ens en kvart innan allt var färdigt för att släppa på vattnet. Att byta ut den manuella gårdspumpen mot en elektrisk dito var förvisso ett av mina smartare beslut. 

Efter allt svettigt arbete var det välbehövligt med en fikapaus; dessvärre verkar myggen vara otroligt många i år. Det är förstås inte så bra för mig, men desto bättre för det svartvita flugsnapparparet som flyttat in i sin "vanliga" holk. En nyklippt gräsmatta lär för övrigt underlätta för dem att hitta mat till sina små. I det övriga dussinet holkar kunde jag inte se någon aktivitet; det kan förstås vara så att de varit bebodda och att ungarna redan lämnat boet.

För övrigt kunde jag konstatera att det växer exceptionellt många lupiner vid min infart - det måste vara så att någon tidigare planterat dem just där.

Det blev ett kort besök i stugan på Valborgsmässoafton - det är fortfarande inte läge för större utomhusarbeten. Jag satte dock upp två nya fågelholkar och fyllde på med fågelmat; så långt räckte min energi. Det var skönt att sitta i solskenet med sitt kaffe, men så snart solen gick ned blev det rejält kyligt. Det dröjer nog ytterligare en månad innan det är dags att sätta igång med "vårbruket".

Som vanligt sov jag gott - det måste vara något med den lantliga luften. Lantligt förresten - när jag satt med mitt kaffe hörde jag den omisskänliga melodin från glassbilen; den hade jag inte väntat att få höra utanför stan.

Nu känns det som om vintern definitivt har dragit sig tillbaka (även om det naturligtvis fortfarande kan komma något enstaka snöfall). Eftersom det var nästan två månader sedan mitt senaste besök kändes det som hög tid att på plats se att allt är i sin ordning (vilket det också visade sig vara). Fågelmaten var naturligtvis sedan länge slut, så det var läge att fylla på foderautomaterna. Jag passade även på att rensa ur alla fågelholkar - de flesta hade haft hyresgäster föregående år. Det tog en stund att kånka runt på stegen innan alla tolv holkar var klara. Med tilltagande artros i knän och höfter känns det alltmer som lite av ett äventyr att klättra upp och ner (även om det naturligtvis inte är frågan om några högre höjder).

Som delägare i vägföreningen kunde jag med glädje se hur vår lilla väg belades med nytt grus; senare kommer den även att hyvlas/jämnas till. Jag tycker fortfarande att det är förvånansvärt mycket trafik på den lilla grusvägen; i synnerhet som det finns en väg med bättre standard att välja. Men, bilisterna kanske tjänar någon minut på att välja "min" väg - vad vet jag?

Det är fortfarande kallt på nätterna, så det var inte läge att sätta igång med något utomhusarbete. Att tömma dasstunnan var tillräckligt ansträngande (förutom arbetet med fågelholkarna).

Eftersom det sent omsider äntligen blev vinter passade jag på att göra ett stugbesök - årets första. Enligt väderleksprognoserna skulle det vara 6-7 minusgrader dagtid, vilket lät perfekt i mina öron. Det var en stor tillfredsställelse att komma till stugan och se att det fanns snö - visserligen bara ett par decimeter, men man får vara tacksam för det man får. Jag behövde in vart fall inte skotta så mycket, och det kan man ju glädjas åt. 

Fågelmaten var naturligtvis slut sedan länge, så det blev en påfyllning av frön, nötter och talgbollar. När temperaturen under natten kryper ned till -15 grader behöver småfåglarna allt näringstillskott de kan få för att kunna hålla värmen. 

Det märks att dagarna blir allt längre; tillsammans med den snötäckta marken känns tillvaron en aning ljusare. Ett starkt solsken gör även att det känns som om våren inte är alltför långt borta (men förhoppningsvis dröjer den ännu ett par månader. Först en rejäl vinter!). När solen gått ned blir det däremot rejält mörkt - då det är skönt att ha elektriskt ljus som lyser upp tillvaron.

Det blev en snabbvisit till stugan för att kontrollera att allt var i sin ordning (vilket det var) och fylla på med fågelmat (det var alldeles tomt på utfodringsplatsen). Nu finns det mat för åtminstone någon vecka.

Tyvärr finns det inte minsta snöflinga på marken; att det bara är några dagar kvar till jul känns inte. Jag hoppas att det nya året börjar med lite kallare väder och snö (det gäller förstås även hemmavid). Eftersom jag tidigare förberett stugan inför vintern fanns det inget att göra utomhus - vilket var tur, eftersom det regnade. Det är dock avkopplande att sitta inne i stugan vid en varm brasa - och dessutom sover jag oftast mycket gott vid mina stugbesök.

Detta stugbesök blev lite annorlunda - när jag kom till stugan på fredagseftermiddagen visade det sig att det inte fanns någon ström. Efter att ha kollat alla elcentraler kontaktade jag Vattenfall och fick veta att det var strömlöst i mitt närområde; felet beräknades vara avhjälpt kl. 16.00 Ingen fara, tänkte jag - det är fortfarande ljust ute och runt 10 grader varmt. Dessvärre sköts tidpunkten för att strömmen åter skulle kopplas in fram; som tur är har jag gott om fotogenlampor och ljus i stugan, så även när mörkret föll efter ett par timmar var det ljust i stugan. Det var dock svårare att hålla värmen - att elda i öppna spisen hjälpte förstås, men det blev inte varmare än drygt 10 grader i stugan. Strömmen kom tillbaka vid 22-tiden - och därefter gick det ganska fort att få upp värmen i stugan. För säkerhets skull bäddade jag dock sängen med mitt duntäcke...

Ibland är det bra med en påminnelse om hur lätt det är att ta saker för självklara; när jag köpte stugan såg jag det som en stor bonus att den redan hade el indragen - jag hade kunnat tänka mig en stuga helt utan "moderniteter" (nu har jag för all del inte så många moderniteter - jag har inget rinnande vatten indraget och jag har utedass). Det hade förstås varit besvärligare om jag råkat ut för ett strömavbrott mitt i smällkalla vintern. Jag har börjat fundera på att installera en spiskassett; den värmer ju betydligt mer än att elda i den öppna spisen.

Resten av stugvistelsen ägnade jag åt att göra de sista förberedelserna inför vintern; nu kan snön komma när den behagar. Småfåglarna fick förstås också påfyllning av mat; det är som alltid en livlig trafik till fågelbordet.